Ljusblondie

Har varit ledig  i tre veckor nu.
Känns som en evighet.
Känns oxå som att tiden rinner  i väg trots att jag har fem hela härliga veckor kvar.
På söndag åker vi till Göteborg, jag och grabbarna.
Alla tre.
Ska bli skönt.

Vi hade en kanondag på Kolmården,
har haft sköna dagar i stugan,
ändå känns det som att vi bara sitter av lovet.

Fast det är väl det som är meningen med ett långt lov.
Att man ska ta det lugnt och ladda batterierna...

Jag är brun,
jag är lycklig 
och solen skiner! 

Är innerligt glad över att inte vara tillsammans med en fotbollsdåre
som ställer klockan efter matcher och ställer in
aktiviteter för att ligga i sofan och glo på tv.

Man kan göra så mycket annat.
T ex cykla stan runt och hälsa på vänner
och bli bjudna på kaffe och punch i trädgården.
Eller passa på att äta ute när solen skiner,
ta en öl till maten och cykla vidare för att umgås med vänner
till sent  in på natten.

Eller så kan man hyra två filmer och kura ner sig i soffan tillsammans
när solen ändå har gått ner.
Har man otur är ena filmen urkass
och den andra så otäck att man väljer att inte se klart 
utan  i ställer sätter sig och skriver ett par rader på datorn...

Men  det är i alla fall fotbollsfritt.



I morgon ska jag sluta röka igen.
Har en deal med storebror.
Lördagar har jag tillstånd...

Det finns så många bittra ensamma människor.
En del är så dumma att det är svårt att tycka synd om dem.
Som grannen vid mina föräldrars stuga som tycker att han
kommunicerar när han far fram som en ångvält.
Egentligen bad han mig bara att sakta ner framför
hans hus för det dammar så på vägen.
Men på riktigt klampar han på mitt i vår middag
för att gapa om att jag inte visar hänsyn.
Man kan säga saker på olika sätt.
Hans sätt var för att vara diplomatiskt,
mindre bra.

Tur för honom att mina blä-dagar var över.
Annars jag get honom svar på tal på ett,
låt oss säga, odiplomatiskt sätt.