Ljusblondie

Vilken bra dag.
Minusgrader.
Bilen som ska besiktigas vill inte starta
eftersom det är kallt ute.

Bilen är fransk
och till sättet lik mig.
Sur och trögstartad när det är kallt och blött.

Får fart på bilen
för att bege mig till friluftsdag
där jag står vid en grill och blir inrökt  i flera timmar.
Till besiktningen, bilen går inte i genom.

Så hem och betala räkningar.
Massor av räkningar...

Japp, roligare än så blir det inte en vanlig sketen onsdag... 

Gött.
Ingen handboll.
Inga måsten.
Inga tider att passa.

Kanske bäst att bara softa i helgen.
Tror att nästa helt blanka helg är 20 november...

Det gör ont i mej när lillebror
 inte får några passningar på handbollen.
Att inte tränarna uppmärksammar det
kan vara en anledning för vilket barn som helst
att sluta träna.

Det retar mig när jag hör att en del
av storebrors klasskamrater
gör om att cykla i hop till träningen
utan att fråga om han vill cykla med.

Här försöker man uppfostra sina egna att behandla
andra så som man vill bli behandlad själv...

Mina killar är inte felfria.

Storebror och jag för en kamp
om internetanvändande.
Jag vinner självklart
eftersom det är jag som vuxen som sätter reglerna.
Men han är en bra förhandlare.
Framtida advokat?

Lillebror och jag har oxå våra duster
även om de faktiskt inte är lika frekventa.

Hur som helst är jag stolt över dem.

Lillebror sa innan valet att han i vilket fall INTE
skulle rösta på Kristdemokraterna.
För de vill inte att föräldrar ska få skilja sig.
Det skulle vara för barnens skull.
- Men hur bra mår barnen om föräldrarna bråkar hela tiden!!
Blivande politiker?

Storebror ser allt mer positivt på sin skolgång
och är en hejare på matlagning.
Det är lillebror oxå.

De har många fina sidor.
Gäller bara att komma i håg det
när det stormar som mest....

Efter en snabbanalys på fb
ser det ut som om att det är de unga,
förstagångsväljarna
som har röstat in SD i riksdagen.
För att det är fränt, coolt.

Ibland kan ungt oförstånd få
ganska katastrofala följder.

Jag kan ha fel,
men jag har svårt att tro
att det är så många vuxna kvinnor och män
som röstar in ett främlingsfientligt parti
till vår riksdag.

Självklart är jag för åsiktsfrihet.
Självklart ska man stå för sina åsikter.
Vi lever ju i en demokrati.

Men sen önskar man ju att
ens omgivning vore lite mer förståndig.
Påläst.
Så man är medveten om vad man röstar på.

När jag läser en del diskussioner
i olika forum blir jag mörkrädd!

Alla människor borde
närma sig sin största rädsla.

Även om jag regrederar
och blir som en barnunge
kan jag känna stolthet.

Inte för hur jag betedde mig,
men för att jag vågade!

Sen är man väl kanske bara
halvtuff
när man ligger  i en tandläkarstol
och grinar
med gulgröna KalleAnka-solglasögon.


Så undrar hon varför jag inte vill ha någon med mig...

På onsdag smäller det.
Då ska jag titta min fobi i vitögat.
Fy fan!

Jahopp.
Vi kom till Göteborg i alla fall.
Till Ullared oxå.
Och det var ju kul.



Hur ska man nånsin kunna förutse
eller planera för en helg utomläns när man har barn?
På ditvägen fnissade vi åt all planering vår efterlängtade helg hade krävt.
Men med försvunna barn som hunnit komma tillrätta
innan bussen till pappa ska gå,
matpengar på bordet,
barnvakt ordnad för ett barn
och menyn skriven för de större
trodde vi i vår enfald att det bara skulle behövas 
lite logistik på distans den första timmen.

Men,
med en bruten arm,
narkos
och förmodad operation
är det inte annat att göra
än att packa ner inköpen,
dra med sig väskan
och sätta sig i bilen igen.

Utan tvekan!



Men lite blåst på det roliga känner man sig.
Fast om åtta år är den yngste i vårt barnstall myndig.
Då gör vi nog om resan....

I morgon åker jag till den stora staden i väst.
Shopping, party och bara umgåsing med syster och vänner.
Ska bli roligt,
avkopplande,
välbehövligt
och alldeles förfräffligt med en vuxenhelg.

Inga tider att passa,
inga möten att gå på,
 inga barn att tjata på,
inga byggarbeten som bilar så det skräller i huvudet
och inga skolkande elever att jaga...

Jag har med stort intresse i flera år följt en blogg.
Innehavaren till denna blogg
hörde en gång till min innersta krets.
En person jag kunde berätta ALLT för.
Men något hände på vägen.
Vi slutade höras lika regelbundet,
sen blev det även ett fysiskt avstånd.

Nu är jag borta som vän på fb,
spärrad på bloggen.
Utrensad?

I bland blir det så i livet, man går vidare åt sitt håll.
I bland är det tråkigt när det blir så.

Hade tupperwarevisning häromdagen.
Intresset var i förväg svalt,
men de som kom hade desto trevligare.
Så härligt trivsamt vi hade med goda vänner,
svärmor, mamma och kompis mamma.
Vet inte om vi börjar närma oss våra mammor på mer än ett sätt.

Stela leder,
 svårt att läsa på nära håll,
svårt att somna, svårt att vakna,
 muntorrhet, lypsylberoende,
undvikande av koffein om kvällarna
och svårare och svårare att gå ner  i vikt.

Eller, den biten kan jag förklara, men resten då?

Fast, om jag är lika söt som min mamma när jag är 60 så ska jag inte klaga.


Sen har älsklingen haft kalas.
My handyman som inte bara kan laga bilar och dra el
och göra lim,
han är en hejare i köket också.
Så två dagar  i rad har varit tervligt umgåsiga
med den äldre generation.
Och den yngre med för den delen.

Av mig fick hjärtat en weekend i Falkenberg i höst.
En kura-skymning-och dricka-kaffedrinkar-helt-och-hållet-själva-helg.
Fanns det en gilla-knapp här med så skulle jag klicka på den nu. =)

Byggarbetsplatsen tar sig så sakteliga.
Vi har det kallt men trivsamt.
Byggjobbare som är hjälpsamma,
en sprillans ny kollega
och elever som faktiskt känns ganska motiverade.
Kommer att bli ett bra år.

Det här med.

Om man mår som man förtjänar under jag vem jag gjort nåt ont...
Alla människor runtom mig är förkylda
och jag som brujar skryta med mitt immunförsvar
är knappt halvtuff i dag ens.
Har sovit middag och är på väg att krypa ner igen.
Usch!

Drömde så härligt konstigt när jag sov middag.
Min kompis P var på roadtrip med A:s lilla J.
Det var shopping och kaffedrinkar som stod på programmet.
P, prova Café D.O.M nästa gång, du gillar den.
Lilla J shoppade stora lass med kläder och ringde hem
för att lyckligt rapportera samtliga fynd.
S läste allt på Facebook.
Sanndröm? =)