Ljusblondie

Föräldramöte är en baggis!
Särskilt om det inte händer så mycket,
eller om det inte kommer så många.
Jag gillar nog situationer när det är jag som stå för kunskapen
om jag nu måste prata till folkmassor.
(allt över tre personer är en folkmassa...)
Därför har jag valt ett lämpligt jobb.
I dag upptäckte jag att jag vet mer om skolvärlden
än föräldrarna,
alltså var det ingen fara att babbla på i kväll heller.

Annars kan man ju alltid oroa sig för sina barn,
men det är nog inget att göra åt.

Pengarna räcker ju numera till alla räkningar
så det behöver jag inte heller oroa mig för.

Sova kan jag göra när jag blir gammal,
så att PJ är här och håller mig vaken för länge om
vissa kvällar kan knappast vara nåt att oroa sig för heller.
I alla fall är det så enormt mysigt att hålla sig vaken med honom
så det skulle vara värt det ändå!

P överlevde med bravur sina första judomatcher.
Men då oroade jag mig så jag trodde halspulsådern skulle brista.
Men det gjorde den ju inte
så nu vet jag det till nästa gång.

Mitt skolarbete leder till en del oro,
men det är bara att ta tjuren vid hornen.
Ingen idé att oroa sig.
Det lär ju inte komma någon för att göra det åt mig ändå.

J verkar ha det lite jobbigt i storstan.
Jag tänker på dej,
kom hem en helg, kompis!
Säg till om jag ska oroa mig för dig....

Nä, det känns rätt lugnt, faktiskt.
Jag mår bra!


Dagens citat:
"De enda människor som hävdar att pengar inte är viktiga
 är de som har så mycket att de är befriade från den
obehagliga bördan att behöva tänka på dem."
källa: Joyce Carol Oates