Ljusblondie

Jag är hemma.
Vi är hemma alla tre.
Välbehållna och solbrända.
Det hgar varit toppen.
Barnen har skött sig fantastiskt, kunde inte vara stoltare!
Och även om det var en lång resa
så har man lagt sig till med sena vanor,
men vad gör det.
Jag har ju semester!

En dag frågade jag barnen vad de trodde jag saknade allra mest hemifrån.
PJ, så klart, svarade killarna.
Ja, så klart, mest av allt PJ,
men sen var det kaffe.
Riktift elbryggkaffe med vanlig mellanmjölk!
Man är svensk så det förslår!
Tänk bara när vi stannade till på monsterrastplatser på autobahn
och skulle äta mat.
Det fanns inget kösystem,
man fick ingen överblick över vad som serverades
och inga prisuppgifter fanns tillgängliga.
Tyskarna gick rakt förbi alla och tog för sig
stod sen vi kassan och dividerade högljutt.
Engelsmännen bad om ursäkt men hade
ändå vassa armbågar,
andra nationaliteter verkade oxå ha sin plan klar,
bara vi svenskar som kom av oss fullständigt när det inte
fanns kölappar eller ett tydligt bricksystem.
Sverige, mellanmjölkens land,
där vi står på led för att inte tränga oss upp i bussen före någon annan...
Det är gött att vara hemma igen!
Mysigt att sova tillsammans,
härligt att få en fika och trissstund med vännerna,
kaffe med mamsen,
och packa upp våra resväskor.

Semestern var fantastisk,
med nya bekantskaper,
delfiner,
barnens eskapader
och ett riktigt äventyr.

Men ändå,
home sweet home!