Mina sockergryn

Den ena är såå tonåring.
Jag minns hur det var.
Allt är jobbigt och pinsamt.
Kanske jag är jobbigaste morsan i världen.
Han luktar svett fast han duschar varje dag.
Rösten spricker och gapflabbet går upp i falsett.
Han är mest arg och trött.

Men så får vi den där stunden i hop.
Som i går när han skulle handla kläder för sitt presentkort
och vi fick en stund för oss själva på stan.

Å så den andra.
Omtänksamme, smårunda,
storhjärtade lilla pojken.
Som gör det jag ber honom om.
När jag ber honom.
Stänger av datorn,
går och lägger sig,
packar gympakläderna.

Som har så mycket funderingar
och bryderier just nu.
Som ställer frågor så man häpnar.

Och jag svarar så gott jag kan.
Och jag kramas så mycket jag får.
Och jag är tjatig och pinsam.
Men rätt okej...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0