Ljusblondie

Egentligen är det så mycket jag vill skriva.

Att jag fortsätter i all oändlighet att tjata på mina barn
om "vuxenbilder", borttappade hjälmar, telefoner, viktiga lappar,
språkbruk, matvanor och sovvanor.

Att jag älskar dem förbehållslöst,
önskar bara att de kunde lyssna litegrann,
jag vill ju bara väl.

Jag kunde skriva om att det kommer att bli väldigt känslosamt
och jobbigt på fredag när jag släpper min allra första studentklass.
I dag har de visat mig sidor som berört.
Klart jag kommer att sakna dem.

Sen kunde jag skriva att jag ser fram emot min ledighet.

Men jag skiter i att skriva om allt det,
gör mig en kopp te, käkar lite melon
och går och lägger mig.
För jag orkar inte mer i dag.

Den där STORA ROMANEN skriver jag om en annan dag.
Men material finns...