Psykedelisk skräckfilm?
I går när barnen kommit hem från skolan med varsin kompis
dröjer det inte lång stund innan det ringer på dörren och fem av
storbrors klasskamrater vill komma in.
Barnen har lärt sig att de inte får ta mer än varsin kompis när jag inte är hemma
av den enkla anledningen att jag inte vill komma hem till ett mindre världskrig
vilket har hänt ett par gånger.
Men de som ringer på nöjer sig inte med svaret utan går till vår baksida för att hoppa på vår studsmatta.
När storebror öppnar fönstret för att säga till dem att dra
försöker de komma in genom fönstret.
Det går inte,
utan de går till framsidan och går in genom ytterdörren.
Lillebror står i köket och lagar mat.
En av killarna går in i köket, öppnar kylskåpet och tar sig en titt.
Lillebror ber dem igen att gå
varpå den ena killen skrattar åt honom och säger att han gör som han vill.
Och det är ingen idé att skvallra till mig för då ska han bli mosad i skolan.
Hur som helst, lillebror försöker steka hamburgare till sig och sin kompis.
De blir brända under tiden han försöker få ut de oinbjudna gästerna.
"Gästerna" kommer ut ur lägenheten,
lillebror slänger hamburgarna och börjar skiva falukorv i stället.
Eftersom det blivit osigt i köket öppnar han köksfönstret.
Då är två av grabbarna på väg in i lägenheten igen, fönstervägen!
Nu rinner det över för lillebror
som vänder sig mot killarna i fönstret,
fortfarande med kniven han har i handen
och skriker åt killarna att dra åt helvete.
Äntligen fattar de att han är förbannad, arg, ledsen och uppgiven.
Men som en sista stöt skriker kylskåpskillen till lillebror att han ska
polisanmäla honom för att han blev hotad med kniv...
Det här berättas sent på kvällen efter påtryckning från storebrors kompis.
Lillebror gråter,
han är rädd att han ska bli polisanmäld.
Han vill inte gå till skolan för att han är orolig för vad det ska bli
eftersom han skvallrat till mig.
Och jag är så arg så jag svettas över hela kroppen!!!!
Hade det inte varit så sent på kvällen hade jag börjat åka runt på hembesök och berätta vad jag tycker
om ungar som försöker klättra in genom fönstret hos folk.
Som hotar yngre/mindre ungar och som klampar fram som om de ägde universum
utan att tänka på vilka följder det kan få.
I dag har jag ringt en förälder, varit hem till en annan,
pratat i telefon med en tredje och ska senare i dag hem till den fjärde, kylskåpsmannen.
(som för övrigt uppenbarligen fått veta att jag kommer i kväll för han har ringt och bett om ursäkt, jättebra, men vi är inte klara förrän hans föräldrar hört vår version av historien)
Den femte har enligt alla inblandade inte gjort något
så där har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra.
Han gjorde inget aktivt, men han var där.
Samtalen med de andra föräldrarna har varit bra.
Lugna och sansade. Föräldrarna har blivit förvånade, skärrade och besvikna.
Det skulle jag med vara.
Men jag har klart och tydligt sagt att jag återkommer om jag för höra
att någon försöker sätta åt lillebror i skolan.
Och tro mig,
jag ska ha järnkoll på det!
Mina barn gör inte allt rätt,
och jag vet att de kan praktiskt taget alla fula ord om finns.
MEN JAG TROR INTE ATT DE SKULLE KLÄTTRA IN GENOM FÖNSTRET HOS NÅGON!
Helt sjukt, alltihop.
Fan, jag är fortfarande arg.
dröjer det inte lång stund innan det ringer på dörren och fem av
storbrors klasskamrater vill komma in.
Barnen har lärt sig att de inte får ta mer än varsin kompis när jag inte är hemma
av den enkla anledningen att jag inte vill komma hem till ett mindre världskrig
vilket har hänt ett par gånger.
Men de som ringer på nöjer sig inte med svaret utan går till vår baksida för att hoppa på vår studsmatta.
När storebror öppnar fönstret för att säga till dem att dra
försöker de komma in genom fönstret.
Det går inte,
utan de går till framsidan och går in genom ytterdörren.
Lillebror står i köket och lagar mat.
En av killarna går in i köket, öppnar kylskåpet och tar sig en titt.
Lillebror ber dem igen att gå
varpå den ena killen skrattar åt honom och säger att han gör som han vill.
Och det är ingen idé att skvallra till mig för då ska han bli mosad i skolan.
Hur som helst, lillebror försöker steka hamburgare till sig och sin kompis.
De blir brända under tiden han försöker få ut de oinbjudna gästerna.
"Gästerna" kommer ut ur lägenheten,
lillebror slänger hamburgarna och börjar skiva falukorv i stället.
Eftersom det blivit osigt i köket öppnar han köksfönstret.
Då är två av grabbarna på väg in i lägenheten igen, fönstervägen!
Nu rinner det över för lillebror
som vänder sig mot killarna i fönstret,
fortfarande med kniven han har i handen
och skriker åt killarna att dra åt helvete.
Äntligen fattar de att han är förbannad, arg, ledsen och uppgiven.
Men som en sista stöt skriker kylskåpskillen till lillebror att han ska
polisanmäla honom för att han blev hotad med kniv...
Det här berättas sent på kvällen efter påtryckning från storebrors kompis.
Lillebror gråter,
han är rädd att han ska bli polisanmäld.
Han vill inte gå till skolan för att han är orolig för vad det ska bli
eftersom han skvallrat till mig.
Och jag är så arg så jag svettas över hela kroppen!!!!
Hade det inte varit så sent på kvällen hade jag börjat åka runt på hembesök och berätta vad jag tycker
om ungar som försöker klättra in genom fönstret hos folk.
Som hotar yngre/mindre ungar och som klampar fram som om de ägde universum
utan att tänka på vilka följder det kan få.
I dag har jag ringt en förälder, varit hem till en annan,
pratat i telefon med en tredje och ska senare i dag hem till den fjärde, kylskåpsmannen.
(som för övrigt uppenbarligen fått veta att jag kommer i kväll för han har ringt och bett om ursäkt, jättebra, men vi är inte klara förrän hans föräldrar hört vår version av historien)
Den femte har enligt alla inblandade inte gjort något
så där har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra.
Han gjorde inget aktivt, men han var där.
Samtalen med de andra föräldrarna har varit bra.
Lugna och sansade. Föräldrarna har blivit förvånade, skärrade och besvikna.
Det skulle jag med vara.
Men jag har klart och tydligt sagt att jag återkommer om jag för höra
att någon försöker sätta åt lillebror i skolan.
Och tro mig,
jag ska ha järnkoll på det!
Mina barn gör inte allt rätt,
och jag vet att de kan praktiskt taget alla fula ord om finns.
MEN JAG TROR INTE ATT DE SKULLE KLÄTTRA IN GENOM FÖNSTRET HOS NÅGON!
Helt sjukt, alltihop.
Fan, jag är fortfarande arg.
My son, the becoming rockstar
I dag när jag hämtade honom för att köra honom till gitarrskolan
insåg jag att stilen och imagen jobbar han redan stenhårt på.
Nu är det bara att lära sig lira ordentligt.
- Det är grabben som plockar fram gitarren runt eldstaden på kvällen
som får brudarna,sa mamman.
Det var visst fel taktik för att motivera min svettluktande, håriga, trötta
pubertala son.
Men en dag inser han att mamman hade rätt...
Friends/family
En ska flytta låångt bort för ett tag,
en flyttar tillbaka.
En bygger om huset och
en får sonens arm opererad.
Där har vi er.
en flyttar tillbaka.
En bygger om huset och
en får sonens arm opererad.
Där har vi er.
9/11
Jag var hemma hos en kompis.
Barnen var små.
Tv:n stod på i ett hörn,
mest som bakgrundsljud.
Som om det behövdes i ett vardagsrum tillsammans med
två mammor och tre barn under tre år.
I alla fall visades det plötsligt hur det brann i WTC.
Vi fastnade framför tv:n och jag minns att jag ringde exet
och skrek att nu, nu blir det tredje världskriget!!
Det finns vissa dagar som etsar sig fast.
Jag kommer i håg när Olof Palme blev mördad.
Jag kommer ihåg 9/11.
Jag kommer i håg när mormor dog,
och farfar, och Vida.
Sen tar det stopp.
Man KAN inte fylla systemet med otäcka datum.
Då minns jag hellre när barnen kom,
vilket datum jag träffade hjärtat.
Hur vi firade pappas 60-årskalas en solig dag i stugan
och blommorna från mamma och pappa
när jag tagit lärarexamen.
Jag föredrar livet!
Barnen var små.
Tv:n stod på i ett hörn,
mest som bakgrundsljud.
Som om det behövdes i ett vardagsrum tillsammans med
två mammor och tre barn under tre år.
I alla fall visades det plötsligt hur det brann i WTC.
Vi fastnade framför tv:n och jag minns att jag ringde exet
och skrek att nu, nu blir det tredje världskriget!!
Det finns vissa dagar som etsar sig fast.
Jag kommer i håg när Olof Palme blev mördad.
Jag kommer ihåg 9/11.
Jag kommer i håg när mormor dog,
och farfar, och Vida.
Sen tar det stopp.
Man KAN inte fylla systemet med otäcka datum.
Då minns jag hellre när barnen kom,
vilket datum jag träffade hjärtat.
Hur vi firade pappas 60-årskalas en solig dag i stugan
och blommorna från mamma och pappa
när jag tagit lärarexamen.
Jag föredrar livet!
Jag, en periodare...
ÄNTLIGEN, äntligen, äntligen
har motivationen infunnit sig.
Sex träningspass första veckan.
Ja, jag vet att jag är patetisk,
men jag måste liksom smida medan järnet är varmt.
Passa på medan ångan är uppe.
Träna varje dag så jag inte tröttnar.
Det kan låta konstigt,
men det är så jag fungerar.
Efter den här lååånga, blöta, goda, skitiallträningochnyttigmatsommaren
har det suttit långt inne att ta sig till gymet.
Men nu ska göra ett försök igen.
Men jag kan ju inte vara sämre än hjärtat.
Och dessutom påstår min syster att jag ska springa Göteborgsvarvet i maj....
Jomen, tjenare.
har motivationen infunnit sig.
Sex träningspass första veckan.
Ja, jag vet att jag är patetisk,
men jag måste liksom smida medan järnet är varmt.
Passa på medan ångan är uppe.
Träna varje dag så jag inte tröttnar.
Det kan låta konstigt,
men det är så jag fungerar.
Efter den här lååånga, blöta, goda, skitiallträningochnyttigmatsommaren
har det suttit långt inne att ta sig till gymet.
Men nu ska göra ett försök igen.
Men jag kan ju inte vara sämre än hjärtat.
Och dessutom påstår min syster att jag ska springa Göteborgsvarvet i maj....
Jomen, tjenare.
Bästa bloggen
Märkligt!
Hela sommaren har jag försökt få ut storebror från sitt rum.
Helt plötsligt handlar diskussionerna om att han ska komma hem nån gång...
Helt plötsligt handlar diskussionerna om att han ska komma hem nån gång...
Ett steg fram...
...och sju tillbaka.
Varje gång man hoppas på en sund och frisk
relation med exet
visar han det inte kommer att fungera på det sättet.
Den här gången fick jag kämpa med mig själv
för att inte skjunka ner till hans tarvliga,
taffliga nivå.
Varje gång man hoppas på en sund och frisk
relation med exet
visar han det inte kommer att fungera på det sättet.
Den här gången fick jag kämpa med mig själv
för att inte skjunka ner till hans tarvliga,
taffliga nivå.
När livet kommer emellan
Om jag skrev här varje gång jag tänkte skriva här
skulle det vara så hemskt mycket intressantare läsning.
Men tiden går
och jag med den.
I dag fyller hjärtat år.
För några dagar sen hade vi treårsjubileum tillsammans.
Jag är fortfarande särbo.
Men allt annat...
Lillebror hade sitt elvaårskalas förra helgen.
Tillsammans med sin mindre begåvade kompis.
Jag hade efter tidigare års erfarenhet sagt att
jag kunde ta hand om allt,
men skulle de ha kalas tillsammans kunde vi ju kanske
dela på kostnaderna i alla fall.
Sen kommer mamman för att lämna sin son
och passar på att fråga vad som händer i kväll?
Tja, födelsedagskalas...
Hon visste inget.
Fast de suttit hemma hos kompisen och planerat,
skrivit inköpslista och inbjudningskort.
Fast jag hade pratat med pappan i familjen.
Fast lillebror hade gett honom inbjudningskorten vi gjort...
Jaja, jag tycker ibland att jag inte har kol på läget.
Men hallå!
Vardagen är tillbaka.
Och det bästa med det är att onsdagsmiddagarna med gänget börjar igen.
Eller, gänget och gänget.
Det är inte många barn med längre.
De lever sina liv och är upptagna på sitt håll.
Och egentligen är det väl så att vi mammor
är mest intresserade av att träffas.
Så vi fortsätter.
Nu åker snart S till Amerikat.
Men vi har en vikarie som knackar på och vill in.
Kanske det faktiskt blir verklighet
och V&P:s planer att flytta hitåt.
Jag håller tummarna!
skulle det vara så hemskt mycket intressantare läsning.
Men tiden går
och jag med den.
I dag fyller hjärtat år.
För några dagar sen hade vi treårsjubileum tillsammans.
Jag är fortfarande särbo.
Men allt annat...
Lillebror hade sitt elvaårskalas förra helgen.
Tillsammans med sin mindre begåvade kompis.
Jag hade efter tidigare års erfarenhet sagt att
jag kunde ta hand om allt,
men skulle de ha kalas tillsammans kunde vi ju kanske
dela på kostnaderna i alla fall.
Sen kommer mamman för att lämna sin son
och passar på att fråga vad som händer i kväll?
Tja, födelsedagskalas...
Hon visste inget.
Fast de suttit hemma hos kompisen och planerat,
skrivit inköpslista och inbjudningskort.
Fast jag hade pratat med pappan i familjen.
Fast lillebror hade gett honom inbjudningskorten vi gjort...
Jaja, jag tycker ibland att jag inte har kol på läget.
Men hallå!
Vardagen är tillbaka.
Och det bästa med det är att onsdagsmiddagarna med gänget börjar igen.
Eller, gänget och gänget.
Det är inte många barn med längre.
De lever sina liv och är upptagna på sitt håll.
Och egentligen är det väl så att vi mammor
är mest intresserade av att träffas.
Så vi fortsätter.
Nu åker snart S till Amerikat.
Men vi har en vikarie som knackar på och vill in.
Kanske det faktiskt blir verklighet
och V&P:s planer att flytta hitåt.
Jag håller tummarna!
