Gallimatias
han är en GIGANT på handbollsplan.
Lyckad annorlunda OS-fest med kollegorna.
Jag gick INTE hem sist!!
Ny grannar,
är jag nästa som flyttar ur?
Hur stor är chansen att vinna en USA-biljett om vi köper 68 trisslotter?
I alla fall större om lillebror har ett finger med i valet av lotter.
Nån jävel har krympt ALLA mina kläder i tvätten.
GE FAN I DET!
Over and out
Diktatorns död till frukost
När slutade hallåorna varna för starka bilder?
Ja, det är klart jag kan blunda.
Men det var inte det som var poängen här.
Hur snaskigt och närgånget kan nyhetsdrevet egentligen bli?
When is the bottom nådd?
Ja, jag förstår nyhetsvärdet,
men ända in till hjärnsubstansen?
Nej tack, jag avstår.
Får väl vara så där lite modern och bara LÄSA nyheterna på nätet.
Man kan vara lite mer selektiv då.
Klicka inte på videosnutten om du inte vill se Khadaffis inre organ...
I have a dream...
Men mest av allt vill jag vinna pengar så jag kan packa in resten av gänget
i en megabautaresväska och flyga över till overthere och hälsa på familjen S.
De har inte flyttat än,
men jag har bara lite framförhållning.
Jag vet ju att jag kommer att sakna henne.
Dag 11
I morse var det elfte tidiga morgonen i rad.
Känner mig trött på riktigt.
En tidig kvar.
Sen ska jag ha sovmorgon!
(och efter det ska jag roa mig hela dagen med mina finaste)
Jag älskar er
Det är mina föräldrar jag säger det till i dag.
Till hjärtat och barnen säger jag det nästan dagligen.
För jag tycker det är viktigt att säga.
Att bekräfta.
Men till mamma och pappa som alltid finns där.
Som alltid ställer upp.
Till dem säger jag det inte tillräckligt ofta.
Fast jag vet att de vet att jag älskar dem.
Men ibland händer saker för fort.
Så fort så man inte hinner säga de där viktiga sakerna.
Den här gången var det inte i min familj,
men i min brors.
Tack gode gud.
Jag vill ha mina föräldrar kvar för alltid.
Och hör sen!
Fnissenisse
Låt lillebror få behålla sitt glada humör
och sin närhet till skratt för alltid.
Amen
Inget annat?
Sex-sju föreläsningar från skolverket, lärlingskomittén, om gymnasiearbetet, gy11, service och bemötande, apl osv..
Det jag har med mig därifrån är att det ställs hela tiden fler krav på läraren.
Det är så mycket mer än undervisning vi ska hålla på med hela dagarna.
Jag lärde mig att vi gör fel med apl men jag fick inga verktyg som visar mig hur jag ska göra i stället.
Vi fick veta att gymnasiearbetet inte ska likna ett projektarbete eller examensprov
men vi fick inga exempel på hur det SKULLE kunna se ut.
Det finns inget förslag utarbetat på det.
I stället ska varje gymnasieskola arbeta fram en egen plan.
Alla skolor ska alltså sitta och uppfinna hjulet.
Smart.
Ytterligare en sak förutom planerandet av lektioner.
Sen har vi ju bara praktiksamordning, skolans inre arbete, fronter, active board, elever i behov av särskilt stöd, utredningar, ökad måluppfyllelse och åtgärdsprogramupprättande att jobba med. Uppfostran och socialisering ingår förstås också i det dagliga jobbet.
Förutom det extra arbetet med innebär att driva en rörelse.
Sen gnälls det på att lärare har sommarlov...
Det mest givande var de två tillfällen vi hade att ha gruppdiskussioner med andra lärare.
Sen var det bra mat och god dryck, det ska poängteras...
Psykedelisk skräckfilm?
dröjer det inte lång stund innan det ringer på dörren och fem av
storbrors klasskamrater vill komma in.
Barnen har lärt sig att de inte får ta mer än varsin kompis när jag inte är hemma
av den enkla anledningen att jag inte vill komma hem till ett mindre världskrig
vilket har hänt ett par gånger.
Men de som ringer på nöjer sig inte med svaret utan går till vår baksida för att hoppa på vår studsmatta.
När storebror öppnar fönstret för att säga till dem att dra
försöker de komma in genom fönstret.
Det går inte,
utan de går till framsidan och går in genom ytterdörren.
Lillebror står i köket och lagar mat.
En av killarna går in i köket, öppnar kylskåpet och tar sig en titt.
Lillebror ber dem igen att gå
varpå den ena killen skrattar åt honom och säger att han gör som han vill.
Och det är ingen idé att skvallra till mig för då ska han bli mosad i skolan.
Hur som helst, lillebror försöker steka hamburgare till sig och sin kompis.
De blir brända under tiden han försöker få ut de oinbjudna gästerna.
"Gästerna" kommer ut ur lägenheten,
lillebror slänger hamburgarna och börjar skiva falukorv i stället.
Eftersom det blivit osigt i köket öppnar han köksfönstret.
Då är två av grabbarna på väg in i lägenheten igen, fönstervägen!
Nu rinner det över för lillebror
som vänder sig mot killarna i fönstret,
fortfarande med kniven han har i handen
och skriker åt killarna att dra åt helvete.
Äntligen fattar de att han är förbannad, arg, ledsen och uppgiven.
Men som en sista stöt skriker kylskåpskillen till lillebror att han ska
polisanmäla honom för att han blev hotad med kniv...
Det här berättas sent på kvällen efter påtryckning från storebrors kompis.
Lillebror gråter,
han är rädd att han ska bli polisanmäld.
Han vill inte gå till skolan för att han är orolig för vad det ska bli
eftersom han skvallrat till mig.
Och jag är så arg så jag svettas över hela kroppen!!!!
Hade det inte varit så sent på kvällen hade jag börjat åka runt på hembesök och berätta vad jag tycker
om ungar som försöker klättra in genom fönstret hos folk.
Som hotar yngre/mindre ungar och som klampar fram som om de ägde universum
utan att tänka på vilka följder det kan få.
I dag har jag ringt en förälder, varit hem till en annan,
pratat i telefon med en tredje och ska senare i dag hem till den fjärde, kylskåpsmannen.
(som för övrigt uppenbarligen fått veta att jag kommer i kväll för han har ringt och bett om ursäkt, jättebra, men vi är inte klara förrän hans föräldrar hört vår version av historien)
Den femte har enligt alla inblandade inte gjort något
så där har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra.
Han gjorde inget aktivt, men han var där.
Samtalen med de andra föräldrarna har varit bra.
Lugna och sansade. Föräldrarna har blivit förvånade, skärrade och besvikna.
Det skulle jag med vara.
Men jag har klart och tydligt sagt att jag återkommer om jag för höra
att någon försöker sätta åt lillebror i skolan.
Och tro mig,
jag ska ha järnkoll på det!
Mina barn gör inte allt rätt,
och jag vet att de kan praktiskt taget alla fula ord om finns.
MEN JAG TROR INTE ATT DE SKULLE KLÄTTRA IN GENOM FÖNSTRET HOS NÅGON!
Helt sjukt, alltihop.
Fan, jag är fortfarande arg.
My son, the becoming rockstar
I dag när jag hämtade honom för att köra honom till gitarrskolan
insåg jag att stilen och imagen jobbar han redan stenhårt på.
Nu är det bara att lära sig lira ordentligt.
- Det är grabben som plockar fram gitarren runt eldstaden på kvällen
som får brudarna,sa mamman.
Det var visst fel taktik för att motivera min svettluktande, håriga, trötta
pubertala son.
Men en dag inser han att mamman hade rätt...
Friends/family
en flyttar tillbaka.
En bygger om huset och
en får sonens arm opererad.
Där har vi er.
9/11
Barnen var små.
Tv:n stod på i ett hörn,
mest som bakgrundsljud.
Som om det behövdes i ett vardagsrum tillsammans med
två mammor och tre barn under tre år.
I alla fall visades det plötsligt hur det brann i WTC.
Vi fastnade framför tv:n och jag minns att jag ringde exet
och skrek att nu, nu blir det tredje världskriget!!
Det finns vissa dagar som etsar sig fast.
Jag kommer i håg när Olof Palme blev mördad.
Jag kommer ihåg 9/11.
Jag kommer i håg när mormor dog,
och farfar, och Vida.
Sen tar det stopp.
Man KAN inte fylla systemet med otäcka datum.
Då minns jag hellre när barnen kom,
vilket datum jag träffade hjärtat.
Hur vi firade pappas 60-årskalas en solig dag i stugan
och blommorna från mamma och pappa
när jag tagit lärarexamen.
Jag föredrar livet!
Jag, en periodare...
har motivationen infunnit sig.
Sex träningspass första veckan.
Ja, jag vet att jag är patetisk,
men jag måste liksom smida medan järnet är varmt.
Passa på medan ångan är uppe.
Träna varje dag så jag inte tröttnar.
Det kan låta konstigt,
men det är så jag fungerar.
Efter den här lååånga, blöta, goda, skitiallträningochnyttigmatsommaren
har det suttit långt inne att ta sig till gymet.
Men nu ska göra ett försök igen.
Men jag kan ju inte vara sämre än hjärtat.
Och dessutom påstår min syster att jag ska springa Göteborgsvarvet i maj....
Jomen, tjenare.
Bästa bloggen
Märkligt!
Helt plötsligt handlar diskussionerna om att han ska komma hem nån gång...
Ett steg fram...
Varje gång man hoppas på en sund och frisk
relation med exet
visar han det inte kommer att fungera på det sättet.
Den här gången fick jag kämpa med mig själv
för att inte skjunka ner till hans tarvliga,
taffliga nivå.
När livet kommer emellan
skulle det vara så hemskt mycket intressantare läsning.
Men tiden går
och jag med den.
I dag fyller hjärtat år.
För några dagar sen hade vi treårsjubileum tillsammans.
Jag är fortfarande särbo.
Men allt annat...
Lillebror hade sitt elvaårskalas förra helgen.
Tillsammans med sin mindre begåvade kompis.
Jag hade efter tidigare års erfarenhet sagt att
jag kunde ta hand om allt,
men skulle de ha kalas tillsammans kunde vi ju kanske
dela på kostnaderna i alla fall.
Sen kommer mamman för att lämna sin son
och passar på att fråga vad som händer i kväll?
Tja, födelsedagskalas...
Hon visste inget.
Fast de suttit hemma hos kompisen och planerat,
skrivit inköpslista och inbjudningskort.
Fast jag hade pratat med pappan i familjen.
Fast lillebror hade gett honom inbjudningskorten vi gjort...
Jaja, jag tycker ibland att jag inte har kol på läget.
Men hallå!
Vardagen är tillbaka.
Och det bästa med det är att onsdagsmiddagarna med gänget börjar igen.
Eller, gänget och gänget.
Det är inte många barn med längre.
De lever sina liv och är upptagna på sitt håll.
Och egentligen är det väl så att vi mammor
är mest intresserade av att träffas.
Så vi fortsätter.
Nu åker snart S till Amerikat.
Men vi har en vikarie som knackar på och vill in.
Kanske det faktiskt blir verklighet
och V&P:s planer att flytta hitåt.
Jag håller tummarna!
Blä!
Blä!
Orkar inte!
Måndag, andra arbetsveckan, klockan är halv sju.
Dödstrött.
Ska man inte komma tillbaka full av lust och energi?
Jaja, jag går väl och tränar då...
Jobbångest
Vill vara mer ledig.
Vill ha mer sommar...
Historien går igen...
Med Pingstkyrkan.
Det var jag med som barn.
Kompisarnas föräldrar var pingstvänner
och ALLT var syndigt.
Jag var ingen bra lekkamrat eftersom mina föräldrar
inte gick i kyrkan.
Kompisarna fick inte gå på bio, disco eller läsa vissa böcker.
Men jag följde glatt med till kyrkan.
Och var med på nåt läger
och hade jättekul.
Ett tag trodde jag nog att jag trodde på gud,
men det gick över...
Lillebrors kompis föräldrar är inte likadana.
Däremot undrar jag ofta hur det fungerar hemma hos dem.
Ingen i familjen verkar riktigt begåvad.
Ändå har de jobb och hus
så nåt måste ju stämma.
Hur som helst hoppas jag att lillbror får några bra dagar.
Och jag ska försöka att inte lägga mina värderingar i andras
handlanden och göranden.
Jag har nog med mina egna.
Extremväder
Ett par timmar senare åskar det så fönsterrutorna skallrar
och blixtrar så strömmen går.
Kvällstidningarna skriver om människor som blivit träffade av blixten.
Vet inte om det händer oftare nuförtiden.
Men jag tycker vädret är mer nyckfullt än tidigare.
Jag har aldrig varit åskrädd förut,
men nu börjar till och med jag få respekt...
Lite läskigt är det.
Särskilt om det faktiskt beror på att vi människor
håller på att förstöra vårt jordklot...